Hösten då allt faller på plats

Lördag idag och dessutom har vi barnvakt. Kan det bli mycket lyxigare än så? Idag sprang jag på barnklädesloppis (höll mig ganska lugn och kom hem med blott sex plagg, totalt 80 kr) och ikväll ska jag och sambon laga god mat och kolla serier. Och äta maaassor av onyttigt. Ute är det så kallt att man blir chockad varje gång man öppnar dörren, så jag håller mig tryggt här inne och kurar under ett lager av filtar. Har bestämt mig för att mysa ordentligt den här hösten så fort jag får tillfälle. Tillfälle ges ju inte alltid med en vild 2,5-åring hemma då det jämt är saker slängda överallt och tända ljus på borden är en avslägsen dröm, men man får komma på lite knep ändå. Sköna varma tröjor, hänga en lykta i trädgården, dricka te (som man placerar på jäkligt hög höjd), vad mer? 🍂☕🧡Vad har du för mystips på hösten?

Inser att jag har varit dålig på att uppdatera er om mitt vardagsliv, så ska bättra mig på den punkten. Även om bloggen är nischad åt högkänslighet vill man väl som läsare ändå få en känsla för vem bloggaren är till vardags utan alla dramatiska tankar? 😉 Min blogglust har ju inte direkt varit på topp, men nu när alla lösa pusselbitar i livet har börjat falla på plats känner jag direkt hur min kreativitet och skaparanda börjar spraka igång. Den senaste veckan har pusselbit efter pusselbit landat och hittat sin rätta plats. Även om det är pusselbitar på helt olika fronter är de alla synkade. Alla vill samma sak. Skriker i samma kör. Även om inte varenda detalj i pusslet lyser glasklart (och när gör det egentligen det?) känner jag en sån lättnad och trygghet. Äntligen! Nu kan jag börja traska åt rätt håll igen, med målinriktade men framförallt lugna steg. 👊🧡

Den här hösten faller pusselbitarna på plats

Hur ser er höst ut? Var befinner ni er? Dela gärna med er och öka på min blogglust lite! 🤗

Tur man inte flyttar så ofta

Här kommer ett litet pip (ytterst ynkligt) någonstans långt inifrån ett massivt berg av ouppackade flyttlådor, omonterade möbler, säckar med odefinierbart innehåll och gamla hyllor och andra möbler som ingen vet var eller hur de ska komma upp. Och så en herrans massa onödiga prylar på det. Och inte minst en vild, trotsig och framförallt klåfingrig 2-åring som gör sitt yttersta för att vi aldrig ska komma framåt i flyttprocessen. (Hon är imponerande skicklig måste jag säga).

Flyttkaos på hög nivå

Visst är det härligt att flytta?!

Ville bara visa att jag lever (knappt, i och för sig) och att jag hoppas ni orkar leta er in här även fortsättningsvis även om bloggen kanske inte lever likt sina forna glansdagar just för tillfället. Det kommer inte dröja länge förrän denna blogg kommer blomstra i kapp med sommaren (hoppas jag)!

Att samla och slösa energi samtidigt

Vilket sommarväder som dundrat in i Sverige senaste dagarna! Och så röda härliga dagar på det. Som om vi gått från smällkall vinter till stekvarm semester över en natt. Vår påsk har spenderats med släkt och familj, nästan uteslutande på landet och i utomhusmiljö. Bara sitta ute och ”lyxojja” sig över att det blåser lite för lite medan flyttbestyr och andra måsten är lika bortglömda som snön. Skrutten har också varit harmonisk och kunnat härja runt med naturen som vardagsrum.

20190419_14490620190420_10441820190420_10474920190420_15260820190420_15335220190422_135516

Alla som är högsensitiva vet dock att det även stjäl energi när aktiviteter och sociala umgängen liksom staplas efter varandra utan chans till andhämtning däremellan. Jag känner mig lycklig men väldigt, väldigt trött med en nästan fysisk olustkänsla över mig. Hjärnan nästan bokstavligen surrar av överstimulering. Som en gnagande ”panik” att nu bara måste jag få vara själv. Måste. Så ja, nu ska jag försöka ge utrymme till uppladdning.

Hoppas ni också hade en fin påsk!🐣

Spontan photoshoot på Marstrand

Här kommer ett litet livstecken från mig! All ledig tid just nu går åt till att flyttpacka, köra smålass till nya lägenheten (riktiga flytten blir sista helgen i april) och umgås med våra familjer, så det är fullt upp. Jag hoppas ni kan ha överseende och att bloggandet blir bättre när vi väl kommit i ordning i nya lägenheten!

Här kommer iallafall några bilder från i lördags då jag och Skrutten härjade på Marstrand tillsammans med våra släktingar. Är så himla glad att jag fångade några bilder på mig och Skrutten tillsammans i en fin miljö – har alldeles för få sådana.

Resized_20190406_151726_7033 - kopiareceived_1082544671932301received_2199786436753284received_2096074357176071

Hoppas ni alla har en fin vecka! 🌹

Vår – nu jävlar…

Hej hallå mitt i veckan! Här i Karlstad lyser solen mest varenda dag och jag försöker pressa in så mycket promenader det bara går. Vår! Finns det något härligare? Våren brukar vara så kort – om den ens existerar. I princip bara ett par ynka veckor – sammanpressad mellan den evighetslånga vintern och den tidiga sommaren. Trist för en vårälskare som jag (och trist när man har halva garderoben full med vårjackor som man aldrig hinner använda), men därför försöker jag också njuta som vettvilling för tillfället.

Svanar i Klarälven

Svanar i Klarälven

Igår var jag och Skrutten och hälsade på våra vänner (tillika grannar) och fikade och firade Skruttens kompis som fyllt 2 år. Sedan ut på gården för lekröj och studsmatta till dödagar.20181029_123516

Hoppa studsmatta är livet

Vem kan hoppa med två fötter? Jag jag jag!

20190326_180015Kompishäng på gårdenSan

Förresten. Förstår om ni legat sömnlösa över hur det gick på loppisen jag tjatade om. Vill inte hålla er på sträckbänken längre, det måste ju ändå finnas gränser! Kalasade i hela 8 (!) par skor och några klädesplagg. Herregud, nu får jag lugna mig ett tag, men det är ju så kul. Tydligen är jag inte ensam om att tycka det: Kön var så lång genom Karlstad att man hade kunnat tro att det var en världsartist på besök. H-y-s-t-e-r-i-s-k-t.

Loppis på Pingstkyrkan

Allt detta för 255 kr – jo man tackar!

Samma dag väntade också finbesök och jag tokade till det med dessa tokdrinkar. Jag kommer tydligen aldrig bli vuxen och sluta dyrka mjölkdrinkar… Ser helt enkelt ingen anledning.

Tokiga drinkar med kalaskänsla

Som godis…😜

Hoppas alla har en fin vecka i vårsolen!

Förkylningar och helgmys

Här planerar man att ge en liten uppdatering från den gångna helgen och så vips är det tydligen ny helg?

Med det sagt får ni helt enkelt höra lite om både den gångna helgen och den stundande😃

Jag utmanade ödet på allvar och tog med mig en förkyld och trotsig Skrutt till morfars stuga. Där lyckades hon smitta ner oss båda rejält och det var som vanligt ord och inga visor och fullt ös. Men trots detta hade vi en mysig långhelg och hann både besöka Bengtsfors ”godisfabrik” och hoppa i lerpölar. Jag stack även ut själv och promenerade i skogen med min kamera vid några tillfällen, sköööönt, även om naturen kanske inte bjuder på så värst mycket fotoinspiration för tillfället.

Naturen i mars kan också vara vackerRoligt att leka bland snö, is och lera i marsBarn fascinerade av eld

Tillbaka i stan väntade en dryg vecka i sjukhetens tecken för mig. Jag som sällan blir sjuk har varit helt sänkt. Jag mår i alla fall bättre nu och den kommande helgen bjuder också på trevligheter minsann. Inte nog med att vi får barnvakt och har kvällen för oss själva, jag ska också gå loss på barnloppis imorgon och senare på dagen väntar finbesök av brorsan och hans flickvän och besök på Scalateatern för en förhoppningsvis rolig föreställning.

Hoppas ni också får en rolig helg!

Krävande barn och motstridiga förhållningssätt

Ibland känns det som att jag balanserar på en svajig och skör lina i mitt eget förhållningssätt till att ha ett krävande barn. Å ena sidan jämför jag med andra och känner mig irriterad och missnöjd, ungefär som att det är orättvist att vissa får lugna barn och andra vilda. Ja, jag hör hur det låter, men det enda jag önskar mig dagligen är att vår tvååring ska lugna ner sig och vara tyst, om så bara en ynka sekund. Å andra sidan går jag runt med skuldkänslor för att jag, som har fått en frisk och fantastisk liten tjej, ens har mage att klaga. Alla barn är ju unika och alla ger olika förutsättningar. Jag har till och med önskat mig en busig, tuff och rolig dotter och nu är det precis det jag har fått. Känner mig som sämsta mamman i världen som gnäller och har fokus på det negativa.

Jag blir, i sann högsensitiv anda, så överväldigad av motstridiga känslor. Å ena sidan är jag världens lyckligaste. Lyckokänslorna är så intensiva att det känns som att jag ska gå sönder. Orkar ibland inte känna fullt ut, ungefär som att jag tror att den sanna lyckan ska ta kål på mig då den är så massiv och okontrollerad. Å andra sidan känns tillvaron ibland så krävande att jag tror att jag ska gå under. Ibland är min högsta dröm att bara få placera en simpel ljuslykta på bordet utan att huset står i brand två sekunder senare. Att vistas tillsammans ute bland folk en ynka stund utan att behöva ha krisberedskap och hjärtat i halsgropen. Att få göra ett enda blöjbyte eller påklädnad utan att det ska vara jämförbart med ett Kenyanskt maratonlopp. Eller att bara kunna gå runt fritt hemma utan öronproppar så långt instoppade att hörselgångarna värker.

Kan barn ha 2-årstrots?

Gammal bild från när Skrutten åkte på sin första – och framförallt sista – tågresa

När jag får höra om vänner och bekanta, eller vem som helst för den delen, som tar med sina ungar på charterresor, fjällenresor, flyg och tåg, eller ränner runt på stan, barnteater, museum eller restauranger, kan jag inte undgå att bli provocerad. Vi för vår del kan på vår höjd gå ut en kort, kort promenad – förutsatt att vi har med oss en hel uppsättning rån som mutning. I övrigt får jag och sambon turas om med att låsa in oss i var sitt rum för att göra det som måste göras, då det inte finns på världskartan att vi kan sitta fritt och öppet med en dator, plocka in disken eller fixa enklaste måltiden. Blotta tanken på Skrutten på en flygplats eller en barnbio får det alltså att flimra framför ögonen. Hon sover heller inte på dagen så det finns ingen chans för återhämtning. Hon har alltid varit krävande, men senaste tiden har hon intagit nya höjder. Både bildligt och bokstavligt då hon lärt sig avancerad klättring i hyllor och förgör allt hon kommer åt. Jag vet inte om 2-åringar brukar hamna i trotsåldern, men nog känns det så för Skruttens del. Hela hennes liv går ut på att testa gränser och streta emot, på en helt ny extrem nivå. Hela vårt liv går ut på att ta oss igenom dagen.

Även om våra barn är vårt allt och vi skulle offra våra egna liv mot deras utan att blinka, måste det få vara okej att klaga. Men hur hittar man balansen mellan att få ventilera och gnälla och samtidigt vara tålmodig och tacksam? Är jag den enda som känner mig förvirrad och går bet på det?

Kalasröjarveckan

En aning lättad över att den här kalasveckan är över, samtidigt som det känns lite tomt så här efteråt. Å andra sidan har vi blommor utplacerade lite varstans, golven fyllda av ballonger och kylen fortfarande fylld med tårta, vilket är mysigt. Skrutten har haft en riktigt skojig vecka och blivit nästan löjligt bortskämd. Vi som knappt hunnit leka med alla julklappar…

Här kommer en riktig bildbomb med kalasröj:

20190224_16314820190224_162504

20190224_154544

20190224_15522920190224_154342

20190228_17383620190224_15433320190224_17144420190228_180603

20190228_19022120190228_184240

I övrigt får jag be om ursäkt för pinsamt dåligt bloggande. Det händer mycket, men samtidigt ingenting. Jag vet varken ut eller in. Det är som det är. Vill inte bli stämplad som gnällbloggaren, så ibland är det bättre att bara vara tyst. Hela jag brukar blomma upp kring våren, med vintern i bagaget och den kravfyllda sommaren på lagom långt avstånd. Så låt oss blicka framåt några veckor. Då ska jag glänsa – lovar.

Nya utgångspunkter

Ny vecka! Här i Karlstad har vi mest slask just nu. Alla drivor med snö och is måste tydligen smälta. Hade ju känts helt okej om man bara bortsåg ifrån att det med största sannolikhet kommer komma mer snö och med det mer slask. Eller vågar man hoppas på vår snart..?

DSC_0105

Status då? Eller ska vi bara prata väder i den här jääla trökbloggen?!DSC_0091

Jorå, det är ganska bra (tro det eller ej)! Det känns som lugnet efter stormen just nu. Har varit, och är, en ganska märklig period där det på utsidan inte händer alls mycket. Har till och med känt mig lite uttråkad stundtals. Men i det inre har det stormat rejält, faktiskt på de flesta plan samtidigt. Ja, 2019 har varit tufft. Det är inte mycket som får mig mer ur balans än att tvingas rasera visioner jag så länge och omsorgsfullt byggt upp med hela själen som insats – för att börja tänka om och bygga nytt. Men det positiva är ju att man trots allt växer av det. Man kanske till och med måste igenom sådana perioder och processer för att kunna komma vidare. Vidare till något bättre.

Jag läste någon gång att det är när saker inte känns bra, när man inte har svaret på sina problem – som man utvecklas. Detta eftersom hjärnan då ständigt letar nya lösningar. Medvetet som omedvetet. Det brukar jag tänka på i sådana lägen när hjärnan fullständigt vibrerar av tankar. Att den stackars hjärnan febrilt letar nya tankebanor och att det i slutändan är positivt. Det ska vara jobbigt, för det är något viktigt vi behöver lära oss.

DSC_0211

DSC_0213

Jag har nu lyckats landa i nya utgångspunkter och visioner och med detta har också ett nytt lugn kunnat sprida sig. Känns så skönt och mycket av min stress har lagt sig. Men det är så pass nytt och ovant att jag nog behöver lite mer tid för att just landa i det.

20190201_101714

Vad är er status just nu?

 

Misärbloggen

Ja, hej hörrni och välkomna till Misärbloggen!

Usch ja, åtminstone är det så det känns. När jag väl uppdaterar är det bara konstant gnäll och klagerier. Vet dock inte riktigt vad jag ska göra åt saken, för tillvaron är rätt kämpig just nu. På många plan, men framförallt sovplanet. Skrutten har vaknat tidigare och tidigare för varje morgon (eller natt hade nog varit en lämpligare benämning) senaste veckan. Och prompt velat gå upp. I fredags skämtade jag (eller egentligen inte) till sambon om att det vore himmelskt om man kunde få sovmorgon till åtminstone kl 4. Drömmen! Skrattar bäst som skrattar sist. Kl 3 var det så dags att skutta upp på lördagsmorgonen! Det är ärligt talat inte ens rimligt för småbarnsföräldrar. Så livet har fått stå på paus ett tag medan vi har haft projekt ”överleva dagen”.

20190129_15392520190129_153936

Ja, ja. Nog om det. Nu är det iallafall ny vecka och (förhoppningsvis eventuellt kanske) nya tag. Om inte kan man iallafall njuta av all snö som ligger i drivor just nu. Vi åker pulka till och från förskolan varje dag, vilket är en kul bonus. Att det är februari och ett steg närmare våren är också positivt.

20190131_085238

20190201_104836

20190201_103525Hur mår ni? Och hur förhåller ni er till dessa tunga månader innan våren är här?