Vill börja med att tacka för alla fina och peppiga kommentarer jag fick till mitt förra inlägg. Blev nästan överväldigad av att det tydligen finns personer just som jag (så lätt att glömma bort att man inte är ensam om att sitta och grubbla på sin kammare) och att dessa personer dessutom tar sig tid att skriva några snälla rader till just mig. Blev helt varm! 💕
När jag startade den här bloggen för cirka ett och ett halvt år sedan var det väldigt viktigt för mig att den skulle bli ”stor” och välkänd. Även om jag visste hur i princip omöjligt det är att ta sig igenom det sociala mediebruset (om man inte var klok och startade blogg redan för 10 år sedan då allt var annorlunda), hade jag ändå mina förhoppningar. Nu det senaste har jag kommit på mig själv med att tänka annorlunda. Klart jag hoppas att bloggen ska växa, men just nu känns det värt att blogga bara för att känna gemenskap och komma i kontakt med andra skrivande själar. Sedan tror jag kanske att en blogg kan skapa möjligheter i framtiden. Eller så gör den inte det. Men när skriva är något som både får mig att må bra och ger mening, känns det inte som någon större förlust i så fall.
Okej… för att landa i nuet. Den här helgen är ärligt talat helt drömmig. Inte nog med att vi har barnvakt (Lillskutt lever livet hos farmor) så har julstämningen höjts till perfekt nivå här hemma. Igår hade jag tre vänner här för vårt årliga julpyssel. Vi tjattrade, pysslade, bakade julgodis och lyssnade på julmusik i timmar. Helt underbart. (Sambon höll sig på tryggt avstånd).
Ett smakprov med bilder från gårdagen. Så här såg förresten vårt julstök ut förra året.
Igår kväll fick jag och sambon lite efterlängtad tid tillsammans utan en kvällspigg unge i värsta tänkbara trotsålder. Vi har knappt hunnit prata senaste veckorna på grund av att han har börjat på nytt jobb som tagit all energi och helgerna varit totalt uppbokade och vi alla dessutom monsterförkylda (jag är fortfarande). Helst hade man velat sitta uppe till sent, men det är svårt när orken börjar tryta redan vid 20… 😆😴
Idag denna tredje advent (!) tänkte jag passa på att fortsätta julstöka i lugn och ro innan det är dags att hämta hem Skrutten. Slå in lite julklappar, göra ännu mer julgodis och griljera julskinka (herregud vad jag har suktat efter att få äta smörgås med julskinka och rödbetssallad, idag kanske dagen har kommit?!). Det är märkligt det där med barnvakt. På ett sätt är det hur lyxigt som helst, på ett annat sätt slås jag av hur tomt och nästan… meningslöst… hemmet känns. Som att det största och viktigaste saknas. Gäller dock att slå bort den tanken, för jag vet ju att redan fem minuter efter Skruttens hemkomst åker hörselkåporna på, förhandlingarna är igång och man börjar redan räkna ner minuterna tills hon ska sova. Ja ni med trotsiga ungar vet vad jag menar…😅
Hur mår ni själva mitt i julruschen? Stressigt eller hinner ni stanna upp och njuta något? 🎁
Andra dagen regnade det hela eftermiddagen och då låg jag inne och bara stirrade ut på fältet och lyssnade på smattrandet mot taket. Kanske låter som en trist aktivitet för många, men för mig är det underbart. Tankarna tar aldrig slut och jag njuter av att få tänka klart dem. Komma ikapp mentalt. 
Mellan raderna 