Så här när året sjunger på sin sista vecka tycker jag det är trevligt och lite skönt att sammanfatta året innan det nya tar vid.❤

2022 blev året då mitt liv tog fart igen och jag kunde landa i den nya efterlängtade tillvaron med ett meningsfullt jobb. Mitt mående hade hunnit bli bra mycket bättre det sista halvåret hemma, men fortfarande stod jag kvar och stampade i samma dödläge som jag gjort i flera år. Jag behövde hitta min plats, få en inträdesbiljett till ”det riktiga livet” – istället för att bara stå utanför i kylan och titta in. Att det var min tur nu – det var en underdrift.

Och visst var det värt väntan, när jag ser det i backspegeln. Även om det var en lång och seg väntan med mycket lidande och psykisk ohälsa längs vägen, är jag glad att jag orkade kämpa på och klamra mig fast vid min magkänsla att inte ge mig in på diverse tveksamma vägar ”bara för att ha något” – som så många andra tyckte. Jag väntade tappert – och till slut kom belöningen. Samtidigt har jag en stor respekt för att alla faktiskt inte får någon belöning. En del fastnar där jag fastnade, utan att lyckas ta sig ur – kanske någonsin. Jag kommer aldrig glömma de där åren, på något sätt vet jag att jag kommer kunna leva resten av mitt liv med stora perspektiv. Veta vad jag har och hur det hade kunnat vara.

I slutet på april fick jag mitt drömjobb (utvald bland 90 sökanden!), efter hundratals ansökningar och rekryteringsgprocesser som aldrig nådde hela vägen fram. Jag har ramlat runt bland hopp och hopplöshet, besvikelser och jävlar anamma. Men till slut var det min tur. Och vilken resa det varit sedan dess. Det har varit intensivt och en rejäl omställning – men framförallt har jag känt en sådan stark glädje och tacksamhet att det gett mig den kraft jag behövt. Jag kände från dag ett att jag var välkommen och en i gänget. Det fanns en väntande plats för mig där och när jag tog den så uppskattades det. Det var sådan lycka ända ut i varje cell. Jag kan fortfarande slås av tacksamheten över att bara sitta och dricka kaffe med mina arbetskamrater. Att ha arbetskamrater, ett sammanhang. Något jag tidigare bara tog för givet och kanske mest suckade över.

Men omställning, absolut. Bara det att ge mig in i arbetslivet igen och nu med två små barn hemma, vilket jag inte hade någon erfarenhet av alls. Alla känslor kopplade till att barnen skulle börja gå långa dagar på förskolan och att inte kunna ge hem och familj samma stora fokus som innan. Det var ångestfyllt i viss mån. Sedan att börja med det där ”vardagspusslet” som alla pratat om. Noga logistikplanering över vem som skulle ha bilen vilken dag, vem som ska hämta och lämna barnen, vem som ska vabba/vobba, vem som ska handla, städa och fixa mat… Och vänja sig vid att livet går i ett. Intensiva dagar på jobbet, intensiva dagar hemma. Man springer o släcker bränder, sitter aldrig till, det går i ett och sen stupar man i säng. Sedan börjar man om.

Och så arbetet då… som faktiskt också var lite av en ny bransch för mig. Även om jag skrivit och frilansat väldigt mycket har jag aldrig varit anställd som journalist, jag har aldrig jobbat på en redaktion förut. Det var lite av en ny värld att kliva in i, även om den är bra mycket mer lättsam om man jämför med min tidigare karriär. Allt har skett väldigt smidigt, men jag har jag säkert behövt lite längre inkörssträcka än andra som kommer som nya. Det har varit omtumlande på flera plan. Jag kom snabbt in i arbetet som sådant, men det tog säkert något halvår innan jag fullt ut kände att jag hade ”vuxit in i huset”, förstod helheten och kände mig trygg i varje situation.

Framförallt har det varit intressant att få se hur Helena 2.0 tagit sig uttryck i realiteten. Allt inre arbete som skett under åren hemma har ju skett på just insidan. När man är föräldraledig och arbetssökande under flera år, dessutom under en lång pandemi mitt upp i allt, träffar man inte vare sig många människor eller hamnar i värst många sammanhang. Att vara deprimerad uppe på det, under så lång tid, det tär på en. Man traskar runt i sitt eget träsk, ibland faller man, ibland tar man sig upp och gör kraftinsatser och så faller man igen. Isolerad är man och oj vad man kämpar. Men vilken styrka jag fått av det. Vilken resa. Att jag inte var samma person efter som innan de här åren, behöver jag inte ens nämna.

Så vem är jag då nu? Bland nya människor, i arbetet och i nya sammanhang? Jag visste inte själv och jag fick se nya sidor och exempel av mig själv varje dag. Och det händer fortfarande. Situationer som tidigare var ångestfulla som jag idag löser med bravur utan att jag ens reflekterar över det. Jag kan se situationer och människor mer utifrån och ta mycket med ro. Jag går inte igång på allt, jag har en distans till världen på något sätt. Det har varit som en upptäcksfärd, att upptäcka vem jag är nu. Vem jag vill vara och inte vill vara, beteenden jag hade förr som jag helt dammat av, nya beteenden som går mer i linje med den jag faktiskt är. Otroligt spännande. Jag upplever generellt att mitt inre mer har kommit ikapp det yttre under dessa år. Min självkänsla har kommit ifatt mitt självförtroende. Det är inte längre samma stora klyfta mellan den osäkra, otrygga delen av mig och den högpresterande, målmedvetna delen. Jag har snarare hamnat i mitten, vilket känns sunt. Backat lite från karriären kanske, men mår såå mycket bättre. Är inte och nafsar på väggen stup i kvarten, kan bättre sätta upp naturliga gränser både för mig själv och mot andra och jag är allmänt mer trygg och grundad. Den där resan pågår ju livet ut, men det kommer såklart spännande insikter när allt det sociala tar paus under flera år och så vips kastas man ut…

Så jag sammanfattar 2022 som ett omvälvande men framgångsrikt år. Ett efterlängtat år som jag alltid kommer bära med mig. Året då jag hittade hem. Jag gissar och tror att 2023 blir ett mer stabilt år. Jag kommer inte behöva kämpa lika hårt, utan kommer förmodligen mer kunna landa i det som är. Såklart har jag ändå förhoppningar och drömmar på annat jag längtar efter. Det har ju skapats lång kö under dessa år av väntan. Vi får se vad som slår in…

Hur skulle du sammanfatta ditt 2022? Vad drömmer du om inför 2023?❤🌟

Hela huset vibrerar. Tangentbordet smattrar när jag skriver. Jag har flow, eufori. Massor att göra, men jag har roligt och vet precis hur jag ska gå till väga.

I rummet bredvid sitter min kollega och jobbar på med sitt. Vi kommunicerar tätt genom mail, väggknackningar och spring fram och tillbaka. Korrar varandras texter, diskuterar, skrattar. Jag tycker om honom.

I rummet mittemot sitter redigeraren och sätter ihop tidningen. Hon frågar efter texter och bilder och jag skickar.

På nedervåningen jobbar säljarna på med sitt. Hela huset knakar. Av adrenalin, förväntan, positiv stress. Om bara några timmar går tidningen på tryck.

Och jag är glad. Så jävla glad.

Jag är en viktig pusselbit i en helhet. Jag hör till.

Behöver inte längre stå ute i kylen och titta in. Vackla och vänta. År ut, år in.

Min tur kom tillslut. Jag hittade mitt sammanhang.

Helt rätt plats, för mig, just nu.

❤

Oj hjälp, tänker ni. Människan bloggar! För första gången på 2 år?!

Ja, det är galet osv. Jag fick ett infall. Eller kanske egentligen att jag börjar känna igen mig själv en smula igen. En strimma av den skrivande människa jag en gång var? Ja, jag vet inte, detta får bli ett prov. Tänkte att en oskyldig liten nyårslista kanske får en att ”komma igång” lite…

Vad var din största framgång 2021?

Precis som de senaste åren artat sig, har mitt liv 2021 till det yttre varit ganska händelsefattigt samtidigt som det varit många utmaningar på det inre planet. Något jag lyckats med 2021 till skillnad från tidigare år, är emellertid att jag för första gången lyckades acceptera att mitt liv är som det är utan att kämpa emot. Lätt i teorin, för mig nästan omöjligt i praktiken. Slutspurten av 2021 blev tiden då jag kunde konstatera att jag lugnt och sansat stod kvar trots att det var så många hjärtslitande och omvälvande saker som hände. Jag slungades inte ut i stormen utan satt tryggt kvar i min båt. Jag mådde långt ifrån bra, men jag skapade heller ingen dramatik eller stretade emot. Lugnt förvissad om att jag skulle överleva detta också. Och oj vilken styrka som följde på det – när stormen lagt sig och jag insåg att jag haft ett helt nytt sätt att hantera mina motgångar. Det blev klart och tydligt för mig att de senaste årens kriser, motgångar och depression inte dödat mig utan tvärtom gjort mig starkare. Starkare än jag någonsin varit till och med.

Så det får bli mitt svar: Att 2021 fortfarande var ett år kantat av motgångar och kamp, men att jag äntligen började se frukterna av mitt kämpande. Att jag landat rätt mycket i mig själv och att vissa saker har fallit på plats. Fortfarande ingen framgång på det yttre planet, men inom mig började jag märka att jag lagt bästa tänkbara grund för mig själv.  

Vilka platser besökte du?

Jag har inte besökt någon annan plats än min egen lägenhet 😉 Skämt åsido, men det har i alla fall inte blivit någon resa utanför Sveriges gränser. I både pandemitider och småbarnsår är det kanske inte så konstigt… Skogen var min favoritplats i ur och skur. Har haft både blåbärsplockning och löpturer som främsta terapiform 😉

Bästa dagen på året?

I somras när jag och en vän trampade dressin och drack bubbel på en sten vid vattnet. Den stunden hade allt!

Dagen då jag och min äldsta dotter hade en heldag på Liseberg, platsar också som svar!

Vad gjorde du på midsommar?

Grillade och badade på Getingberget tillsammans med min familj och svärmor och hennes man, precis som föregående midsommar. Blev rent allmänt många badutflykter under sommaren…

Vilken var den bästa festen?

Oj, det blir verkligen svårt att välja, så mycket flashiga fester som jag springer på! 😉 Det längsta jag kommer fest är nog att dricka vin med en vän, inte fy skam det heller! Borde man helt klart göra oftare.

Bästa köpet?

Eftersom jag i princip bara är hemma köps det inte jättemycket spännande här, men 2021 blev i alla fall året då jag äntligen investerade i många finare hemmaplagg. Utöver det är det mest träningskläder- och skor som jag går loss på.

2021-stilen?

Myskläder? 😅

Gjorde någonting dig riktigt glad?

Att se mina döttrar leka, skratta, kramas och visa kärlek till varandra ❤ Hjärtat typ exploderar🥰💥

Och att få känna på riktigt sprudlande och okomplicerad kärlek i form av denna gullunge:

Och ledsen?

En av de viktigaste relationerna i mitt liv tog slut under andra delen av 2021. Eller inte tog slut i form av att den inte finns kvar, men den ändrade form. Jag blev tvungen att släppa taget om något som jag krampaktigt hållit mig fast vid under hela mitt vuxna liv. En illusion egentligen. Sorgligt och tungt, men nödvändigt. Och jag växte av det. Kunde konstatera att nu finns det inte många fler relationer, jobb eller omständigheter som kan försvinna från mitt liv. Inte mycket mer som kan ta slut. Det är mer eller mindre tomt. Människor och förutsättningar har försvunnit, men har inte ersatts av något nytt. Livet är ekande tomt, men på samma gång mer redo än någonsin för att ta sig an allt nytt som förhoppningsvis hägrar.🌟

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?

Kanske inte mer ledsen än föregående 5 år, men sett till livet i det stora hela var jag nog mer ledsen 2021 än ett genomsnittligt år.

Något oväntat som hände?

Det skulle jag inte kunna påstå 😉 Eller jo, jag fick en ny fin vän!

Vad önskar du att du gjort mer?

Förmodligen samma svar varje år: Att jag inte tagit tillvaron så gravallvarligt, utan tagit saker och ting lite mer med en klackspark.

Vad önskar du att du gjort mindre?

Förminskat mig själv på så många olika sätt och fortsatt att falla in i destruktiva mönster. 2021 blev dock året som jag lyckades vända trenden och mot slutet av året började komma ur min depression.

Favoritserie?

Jag och sambon plöjer serier medan vi nattar barnen varje kväll, men det är så typiskt att allt är bortglömt så fort man ska nämna någon favorit.🤷‍♀️

Bästa boken du läste i år?

Tror tyvärr inte jag läst någon särskilt bra bok i år. Har dålig rutin på att läsa nuförtiden faktiskt. På morgonen blir jag chockväckt i ottan och måste direkt upp för att släcka bränder (läs: byta blöja, blanda välling, förhandla och konflikthantera). På kvällen är jag så död att jag knappt orkar släcka lampan, än mindre ta upp en bok och läsa.

Har många spännande böcker på lager dock… till exempel Där kräftorna sjunger av Delia Owens.

Vad gjorde du på din födelsedag?

Inget storartat alls. Jag var på stugan och vi tog det bara lugnt efter att två dagar tidigare ha haft kalas för min yngsta dotter. Hade jag tur var det någon som sa grattis 😉

Är det något du saknar år 2021 som du vill ha år 2022?

Att hitta min plats i livet. Både i yrkeslivet och i form av ett boende. De senaste åren har mitt liv stått på paus, utan minsta överdrift. Har känt det som att jag står utanför sådant som tas för givet av andra och det har varit mycket sorg i det. Jag vill leva. Utvecklas. Ta plats.

Jag hoppas och tror att 2022 blir mitt år  🙏

Nyårslöfte?

Jag har ständigt mål och löften, men det brukar inte ha så mycket med nyåret i sig att göra. Just nu är mina mål att fortsätta med min ihärdiga träning OCH få ordning på kosten. Är ju en godisråtta av rang, så det är egentligen inte träningen utan kosthållningen som är utmaningen för mig.

Högsta önskan just nu?

Att all kamp och förändring inom mig ska börja ge konkreta resultat i livet och att jag äntligen ska hitta min plats.🌟

God fortsättning på er och kopiera gärna listan❣

Jag har länge tänkt göra ett tipsarinlägg över Karlstadsbloggar jag tycker om, i samma anda som jag listat bloggar i genrerna personligt och humor. Men för det första har det varit jättesvårt att ens hitta bloggar i Karlstad. Jag förstår såklart att det finns många, men var hittar man dem? Finns inte så värst många bloggportaler där man kan söka geografiskt och folk kanske är dåliga på att registrera sig på bloggportaler överhuvudtaget – vad vet jag. Eller är det jag som är född igår och bara är oförmögen att hitta? Ja, ja… Vet du någon läsvärd blogg i Karlstad eller åtminstone Värmland (eller för den delen bloggar själv) – hojta till!

Men! Två härliga bloggar har jag faktiskt hittat och dessa vill jag mer än gärna tipsa om!

ANNAS PILAR

En härlig och engagerande mammablogg som uppdateras flitigt. Bilder på söta dottern Lily blandas med personliga åsikter och humor.  Älskar att kunna läsa om platser och miljöer som ligger i min egen närhet.

EVAHLE

Detta är en blogg om psykisk ohälsa och personlig utveckling. Evah skriver med utgångspunkt i sin egen psykiska ohälsa – eller framförallt vägen därifrån. Detta är en riktigt inspirerande och peppig blogg om man är intresserad av att jobba med sig själv och sina egna problem. Här får man alltid en skjuts i rätt riktning!

Vilka är era favoritbloggar? Glöm inte att tipsa om dessa och bjussa varandra på länkar!

Idag har det varit Halloween för hela slanten. Tja, inte har vi en endaste prydnad hemma (jag gillar för egen del inte alls Halloween), men busungen har haft Halloweendisko på förskolan och nu på kvällen var vi bjudna på ettårskalas med halloween-tema.

Spökklänning dagen till ära! Jag hade gett mycket för att få se de små skruttarna hoppa omkring till musik på diskot!

Korv med bröd och glasståg är ju minst lika gott för vuxna som för barn, så hela gänget blev ordentligt gödda. Skulle gissa att busungen var vildast av alla barnen och härjade hejvilt med ballonger och sprang med en vagn fram och tillbaka och la beslag på de presenter hon precis gett bort. Ja… vi var ganska trötta på hemvägen.

Nu är klockan 21 och jag hoppas att det övertrötta busfröt somnar snart så jag och sambon kan få se klart vår film! För oss är det standard att dela upp en normallång film på tre kvällar. Låter ju lite sjukt egentligen, men dels är det extremt sällan vi har tid att sträckkolla en hel film och dels kryper det i benen på mig. Jag hoppas vi inte är ensamma?

Hur som helst, det var vår dag – mestadels i bilder! Glad halloween!

Någon mer än jag som totalmissade att det är vintertid idag? Jag stressade som en galning för att hinna till mitt bokade pass på Friskis och med viss marginal dessutom för att hinna med lite egen träning innan… bara för att inse att Friskis inte ens hade öppnat! Lyckat!

Suckade inombords några minuter, men sedan fick det bli en liten sväng och njuta av solen och nu står jag och trampar på en crosstrainer (ja precis, samtidigt som jag bloggar, inte supereffektivt). Så om man är en gnutta positiv så kan man ju se det som att jag fick lite bonusträning.

Idag blir det skivstång och jag ska ta i så jag spricker (är planen iallafall).

Hoppas ni får en mysig söndag!