Idag har jag härjat på barnklädesloppis. Det är samma mönster varje gång. Först blir jag totalt knockad av kaoset som råder. Det slår aldrig fel. Jag förfäras av hur folk så iskallt kan stå i vägen, breda ut sig och i princip lägga beslag på ett helt bord eller hylla. Detta är fas 1.

Ganska omgående hamnar jag dock i fas 2, vilket innebär det typiska tunnelseendet. Jag betraktar (läs: stirrar ursinnigt på) varorna med nitisk laserblick medan allt runt omkring är totalt blurrigt. Ju längre tiden går desto mer vågar jag armbåga mig fram och ta för mig bland drivorna av kläder. Detta är en väl beprövad överlevnadsstrategi som jag använder när jag är på 1. barnklädesloppis och 2. Ullared.  Jag blir precis en sådan som jag själv förfärades av blott en timme tidigare. Stressen ligger som en puttrande vulkan i magen, har inte tid att kolla vilka jag möter, absolut inte tid att kolla ett sms… Det är jag mot världen. Ingen tid att förlora. Nu kööör vi.

Sist men inte minst kommer fas 3. Då är jag utmattad. Helt och totalt. Går förmodligen inte att få kontakt med mig under resten av dagen. (Men det är det värt…)

Hur gör ni på loppis? Tips på sundare strategier?