Så röd att blodet sprutar?

Som ni kanske känner till har jag reflekterat en del kring boken Omgiven av idioter i föregående inlägg. Hittills har jag skrivit om mina tankar kring de olika personlighetstyperna gul, blå och grön. Nu har alltså turen kommit till den röda personlighetstypen. Många kanske tycker att dessa inlägg är aningen raljanta och överdrivna – om än med glimten i ögat. Det förstår jag och jag håller med. Det är emellertid just på det sättet jag upplever att boken är skriven och faktiskt också det jag uppskattar mest med den; dess frispråkighet. Sen ska man ju ha i åtanke att när vi pratar om respektive färg så pratar vi om renodlingar – många människor har ju mer än en färg och reagerar dessutom lite mer nyanserat beroende på situation och bakgrund.

Den röda personlighetstypen ja… Jag säger det direkt: Det är en personlighetstyp som jag mer eller mindre flyr. Detta säger förmodligen minst lika mycket om mig själv som just röda personer, men ändå. Ur mina egna gulgröna, och även högsensitiva, glasögon har jag ytterst svårt att hantera och umgås med riktigt starkt lysande röda personer. Jag upplever dem (håll i er nu!) otrevliga, burdusa, dominanta och faktiskt rätt obehagliga. Alltid taggarna utåt. Allt på deras villkor. Allt som står i vägen kör de över. Sen finns det ju såklart olika grader; vissa är bara rödtonade medan andra är så röda att blodet sprutar. I det senare fallet snackar vi riktigt ocharmiga människor.

Hur hanterar du röda personer?

Min konflikträdsla har gjort att jag utvecklat någon form av röd varningsbarometer. Den kickar igång på en hundradels sekund så fort jag möter en röd person. Jag känner det rent instinktivt. Kalla kårar längs ryggraden. Han eller hon behöver knappt öppna munnen. Det är något i deras kroppsspråk eller uppsyn som säger att den här människan jävlas man inte med ostraffat. Det måste vara viktigt för att jag ska ge mig in i diskussion med en klarröd person. Jag kastar mig inte in i någon slags tjurfäktning och riskerar att bli skallad, utan att veta vad jag ger mig in på. Det är inte värt det. Det kostar för mycket energi för mig och varför skulle jag dränera mig på grund av något som inte är viktigt. Man får välja sina strider, helt enkelt. En röd person tycker förmodligen att han eller hon bara talar om hur något ligger till, medan motparten tycker att hen just blev utskälld eller väldigt otrevligt bemött. Röda personer verkar inte förstå själva hur de uppfattas av omgivningen, och om de gör det så bryr de sig inte ändå eftersom de anser att omgivningen har fel.

Ett vanligt tankesätt hos röda personer verkar vara att ”de är som de är” och om andra har problem med det så är det just deras problem. De är emellertid inte sena med att komma med anvisningar för hur andra ska agera. En väldigt röd person krävde en gång av mig att jag skulle säga till direkt jag blev sur, då jag hade en tendens att lägga mina irritationer på lager tills jag tillslut blev akutarg på riktigt. För att använda hennes egna ord kunde hon omöjligt acceptera att jag drog upp sådant som hänt tidigare, eftersom jag inte hade någon rätt att vara arg i efterhand. Hon var van vid att alla umgicks på hennes villkor, så jag antar att det var naturligt för henne att tala om vad andra människor hade för rättigheter. Självklart förstår jag ändå hennes poäng i att säga till direkt. Visst vore det härligt om jag kunde göra det. Till en gul, blå eller grön person hade jag förmodligen också gjort det. Men att säga till direkt till en väldigt röd person? Det gick ju för tusan inte att resonera med henne utan att få en ”käftsmäll”? Röda personer tycks inte ha något intresse av att lyssna in andra eller att mötas halvvägs – det är deras regler som gäller eller så kan relationen kvitta.

Hur tänker ni kring rött beteende och hur det krockar eller matchar med andra färger?

6 reaktioner på ”Så röd att blodet sprutar?

  1. Zilia Ving skriver:

    Åh jag älskar dina personlighetsanalyser!! Det är så underhållande att läsa och fundera över. Det första jag tänker är att du har lyckats få med alla de rödas dåliga sidor, men inte någon bra? 😉 Jag tänker att röda personer har många bra kvalitéer. Men jag håller med om att de överlag är ett knepigt släkte.. haha

    Men om man lär sig hur de ska tas (och då menar jag inte att man tassar på tå kring dem och spelar deras spel) så kan de nog bli trofasta vänner. Det positiva med röda personer är kanske ändå att de är tydliga, effektiva och ambitiösa. Kanske bättre att ha i ett företag än i sin familj/vänskapskrets dock? 😀 Men röd i kombination med den grönas milda, omsorgsfulla och eftertänksamma temperament kanske skulle bli en riktigt bra kombo??

    (Går det ens att vara hälften grön och röd? Hm….. Alla kombinationer måste väl vara möjliga?)

    Gillad av 1 person

    • Mellan raderna skriver:

      Så roligt att du gillar dem, då skriver jag dem inte helt i onödan då!😆 Haha, oops, du har helt rätt – jag borde såklart ha nämnt något positivt om den röda typen också! Som du säger är det ju positivt med rak o tydlig kommunikation, att vara ambitiös och effektiv mm 😊
      Ja jag har också svårt att se en rödgrön person framför mig 😂😂 men de kanske existerar om än i liten skala?🤔 det gröna gör sig nog bra med alla färger skulle jag tro, det dämpar det där extrema… 😆

      Gilla

  2. josephinea197 skriver:

    Nu har jag läst allihop och har inte en aning om i vilken kategori jag skulle passa mest in – jag har lite av allesammans liksom! *ler* skjuter upp = blå, kan ibland vara entusiastisk och översvallande och inte alltid särskilt diplomatisk = röd, vill ändå inte bli osams med någon och kan vara menlöst lugn – jag är inte den där personen som sätter färg på festen så att säga = grön, samtidigt med rätt personer och vänner kan jag prata i ett = gul. 🙂

    Gillad av 1 person

  3. Kanske en grön eller en blå... skriver:

    Hej, Vad intressant det är det här med olika färgtyper.

    Har någon några idéer, erfarenheter om hur man kan på ett bra sätt lära sig att bemöta röda personlighetstyper?

    Jag funderar ex. på det populära lågaffektiva förhållningssättet. Jag har bara ett litet humm om vad det innebär. Någon kanske kan mer och om det fungerar?

    ett sätt skulle kunna vara att man försöker tala i klarspråk med dom eftersom de verkar vilja det. Undvika ”flytande, flummiga eller svävande” svar för de verkar inte tycka om det. Men jag är ju själv inte så van att uttrycka mig på detta ”nya tydliga sättet”. Jag tänker att en relation bygger på två personers ömsesidighet. Ska jag bära ansvaret för den andra också?

    Ett sätt jag funderar på är att lära sig att se deras uttryck mer objektivt. Att försöka att inte ta deras åsikter så personligt även om de uttrycker sig ibland ”starkt och sårande”. Problemet är att om de sårar någon så blir kommunikationen därefter. Det är svårt att vara konstruktiv med en känsla av ledsamhet.

    Jag tycker att det är lätt att känna sig ”sämre” i deras närvaro. De kan många gånger starka och beslutsamma åsikter och många om hur andra är okunniga, dumma, rädda etc. Så om det har sådana åsikter om andra människor så vore det logiskt att de har liknande åsikter om mig. Så blir min tanke.

    Det är jobbigt att handskas med folk som vill dominera. Personligen vill jag förstå mer och lära mig bemöta den typen av folk. Livet verkar bringa fram sådana lite då o då precis som alla andra färgtyper också. Men röda är den tuffaste typen att ha och göra med…

    Så vad vore de rödas drivkraft?

    Är det rädslan? Rädslan finns ju i så många variationer. Känner en röd person att de måste hela tiden kontrollera sin omgivning? Då är ju rädsla av att förlora kontrollen och greppen om sig själv.

    Skulle det fungerar det isf. om man försökte uttrycka klarhet när man vill ge sin åsikt om en sak? Att man förklarar sig varför man har en viss åsikt. Vad man bygger den på. De kanske skulle må bättre av att ha större översikt i frågan. Utmaningen blir lite att man själv blir mer medveten om vad jag har för känslor kring denna åsikt. Varför jag har en viss åsikt? osv. Så på nytt blir det krävande med röda typer fast om man lär sig tänker jag kanske det blir enklare längre fram.

    Ja, det här är funderingar som ni gärna får kommentera. Jag skulle gärna vilja höra mer om, lära mig mer om hur man ex. arbetar tillsammans med den här personlighetstypen. Utan att de tar över (kör över en) och utan att man själv skapar negativitet kring dom.

    Jag har sett att folk tröttnar på dessa personer. Att man lätt utesluter sådana personer, genom att undanhålla info, att inte bjuda med dom till festen etc. och det får ju vem som helst ledsen och besviken, att behandla dom med värdighet även om det ibland känns som de inte förtjänar det. ”Med samma mynt tillbaka” verkar inte fungera i detta fall…

    Tack för att jag fick uttrycka mig här. Det blev en egen speciell reflektion som jag dela med mig. Hoppas någon kommenterar och ger andra infallsvinklar för jag vill gärna läsa dom.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s