Kan jag sitta här?

”Kan jag sitta här?”

Frågan hänger i luften och jag blir ställd. Ytterst ställd.

Svarar ”jaaaa…” med svävande tonläge, som för att vinna tid. Kommer dock inte på något mer att säga och alla tankar och protester som febrilt studsar omkring i mitt energifält, förblir osagda.

Men ynglingen har såklart redan hunnit slå sig ned, oavsett. Mitt framför mig vid det lilla bordet på biblioteket. Han är redan i full färd med att koppla in sladdar, knappra på tangentbord och greja med hörlurar. Kvar sitter jag som paralyserad och försöker smälta att denna människa mitt emot mig just slog sig ned vid ”mitt” bord trots att det fanns så många tomma bredvid.

Jag slår vad om att ni också varit med om denna smått bisarra situation många gånger. På bussen. På läktaren. På bänken. Vad svarar man? ”Eh, kan du inte sätta dig någon annanstans?” Nej det gör man inte. Man blir så förvånad och ställd att man i ren panik glädjetjuter ”ja men absoluuuut!” Sedan sitter man en lång stund och analyserar det som precis hände. Stöter han på mig? Är han lite efterbliven? Eller är han bara väldigt sällskaplig? Är det mig det är fel på – är jag för osvensk och stel?

Svenskar sätter sig aldrig bredvid andra

Var hade du satt dig?

Ynglingen mitt emot mig är helt och totalt insjunken i sitt eget liv. Jag är också (tyvärr) helt och totalt insjunken i hans liv. För det enda jag kan ta in är hans knapprande på tangenter, hans andning, hans finnar, hans fotsvett, hans harklingar… Jag drar kepsen långt ned över pannan, men ser ändå. Kör in öronpropparna långt in i öronen, men hör ändå. Jag ger upp. Hela hans uppenbarelse stör mig så fullständigt att jag omöjligt kan fokusera. Hela hans existens har fått mitt liv ur balans. Jag vet inte ens vad jag höll på med innan han kom. Vem var jag? Vad gjorde jag?

Vad gör man i det här läget? Det jag gör är i alla fall att vänta artigt några plågsamma minuter, låtsas att jag är på väg hem – inga konstigheter alls – och går sedan lite diskret och sätter mig vid ett annat bord.

Ja men precis, ynglingen brydde sig förmodligen jättemycket om vad jag gjorde och inte gjorde, han verkade ju så uppmärksam och allt, så det var tur att jag skötte det snyggt! Visst?!

Någon som känner igen sig? Ja? Nej?

9 reaktioner på ”Kan jag sitta här?

  1. Miss Philipsen skriver:

    Men snälla, ställer man en fråga så ska man kanske invänta svaret lite mer? Och är den platsen så ”speciell” för hen så kan väl hen säga det. – När de finns andra bord lediga så är det där beteendet konstigt.

    Liked by 1 person

    • Mellan raderna skriver:

      Ja men verkligen! Så här i efterhand slog det mig att det kanske var så att det bara fanns eluttag vid vissa bord – men då kan man ju SÄGA det så framstår man lite vettigare 😆😅

      Gilla

  2. Petra skriver:

    Känner verkligen igen mig i sådana situationer. Brukar själv försöka sätta mig så långt ifrån andra när jag sitter i blblioteket och pluggar dels för att slippa störa andra men även att bli störd av att det sitter någon nära. Har själv alltid öronproppar när jag pluggar oavsett om jag sitter hemma, i biblioteket eller i en tyst läsesal. Stör mig väldigt lätta på ljud och koncentrera mig så mycket bättre med öronproppar. Händer dock att jag trots djupt insatta öronproppar blir störd av ljud. Brukar då gå fram och förklara att de stör mig trots att jag har öronproppar. Då brukar de oftast förstå hur mycket de faktiskt stör. Har till och funderat på att både avnända öronproppar och hörselkåpor får att stänga ute ljud.
    Hur du något bra tips på sköna öronproppar som både fungerar när man pluggar och sover? Får tyvärr ofta lite ont i öronen efter att ha haft öronproppar på mig flera timmar. När använder du öronproppar?

    Liked by 1 person

    • Mellan raderna skriver:

      Åh, det låter som att du beskriver mitt liv 😉 Jag använder öronproppar jätteofta, varje natt och varje gång jag behöver koncentrera mig. Jag kör vanliga sådana där gula som finns på apoteket. Minsta storleken så jag kan borra in dem riktigt djupt, haha! Ofta har jag även hörselkåpor utanpå vanliga öronproppar, som du skriver om, och det är betydligt mer effektivt 🙂 Känner dock inte att jag kan med att ha det i offentliga miljöer, så där kör jag istället med stora hörlurar och lyssnar på brus av olika slag. Har du hört talas om red noise, brown noise etc? Det lägger sig över allt annat ljud och liksom dämpar det. Underbart.

      Gilla

      • Petra skriver:

        Jag brukar använda lite olika öronproppar. Mest för att jag inte har hittat några riktigt sköna. Köper därför en liten packe här och där i hopp om att jag ska hitta några riktigt sköna som dessutom dämpar ljudet riktigt bra. Apotekets hudfärgade i storlek small är nog lite skönade än de i storlek large. Fördelen med dem är att de inte dämpar riktigt lika mycket och att man kan höra en del med dem på sig. Brukar ha dem i väskan ifall jag har glömt ta med mig musikpropparna om ska på bio, konsert eller gruppträningspass. Vill jag verkligen dämpal ljud som brukar jag avnända de orangea högdämpande propparna på apoteket. Det är öronpropparna jag tycker dämpar bäst. Dock släpper de fortfarande in en hel del ljud så med hörselkåpor övre dem så blir det ju helt klart tystare. Precis som du skriver så avnänder jag också både öronproppar och hörselkåpor samtidigt om det berkligen bullrar mycket eller jag bara vill skärma av mig så mycket som möjligt. Har funderat på noisecanceleing hörlura men inte provat än. Kankse borde göra det. Borde ju fungrera rätt bra tillsammans med öronproppar. Tack för tipset om red och brown noise. Inte hört om dem tidigare. Ska testa det till veckan när jag ska plugga.

        Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s