Kategori: Skratt

Fota din spegel med pondus

Lämna en kommentar

Nyligen tog jag mig an lite hemmapyssel och målade om en liten pigtittare till busungens rum. När jag skulle ta bildbevis på mitt finfina resultat, fick jag emellertid snabbt uppleva det klassiska spegelproblemet. Var gör jag av mig själv för att inte komma med i bild? Och framförallt, var gör jag av min hand? Mindes att jag läst ett inlägg om detta hos Egoina för en tid sedan och kan bara hålla med om att det är sjukt lustigt när folk försöker ta smidiga bilder på speglar. Lånade denna bild:

Roliga bilder när folk tar kort på speglarKomiskt när folk försöker fota och sälja speglar

Så istället för att bli ”en av dem” bestämde jag mig för att fullständigt äga situationen och gå all in i mitt spegelfotarprojekt. Så här gick det (obs! Mycket nöjd!):

När man försöker fota en spegel

Om inte busungen vill ha spegeln kan jag ju alltid lägga ut den till försäljning. Helt utan att skämmas förstås. Jag ser framför mig hur köparna står på kö till denna utmärkta spegel (och stolta spegelfotograf).

Hur man bäst spenderar en helgmorgon

1 kommentar

Ja, jag förstår att ni är många som undrar! Så här ska ni få höra hur man går tillväga (tillika ett referat av vår fantastiska söndagsmorgon):

Klockan 4.30 (tja, varför inte?) slår mami upp ögonen. Redo och i givakt för vad eller vem som nu möjligen kan tänkas behöva mig. Var det en hostning, en motorcykel, eller kanske bara min egna stress?

Olustkänslan från gårkvällen infinner sig genast. Jag och sambon hade tänkt chocka världen (och inte minst oss själva) med att UMGÅS. Kanske se en FILM lördagen till ära (här snackar vi ordentliga utsvävningar, jag vet, sjukt). Busfröt hade emellertid andra planer och somnade så sent som kl 22. Då hade jag hunnit bli tillräckligt trött och grinig för att känna att jag lika gärna kunde gå lägga mig själv också och prioritera den stackars sömnen istället. Men tja… vad trodde jag, att jag skulle kunna sova? Årets skämt. Såklart kunde jag ändå inte somna förrän efter kl 1.

Så med mina tre timmars sömn ligger jag alltså och vrider mig och vrider mig… för att kl 5.30 ge upp. Bestämmer mig för att gå upp och jobba istället. Känns ändå trösterikt att åtminstone kunna utnyttja tiden lite! Smyger in i busfröts rum för att tyst, tyst hämta datorn och ser att hon sparkat av sig täcket. Har en snabböverläggning med mig själv… vågar jag? Men som den fantastiskt omsorgsfulla moder jag är, har jag inte hjärta att låta henne ligga och frysa utan lägger försiiiiktigt på henne en filt.

BIIIG mistake!

Min ljuvliga söndagsmorgon med sovmorgon, frukost på sängen och en glad familj

Tar inte ens en hundradels sekund innan hon sitter spikrak upp och vrååååålar rakt ut. Mitt hjärta bultar som ur värsta skräckfilmen medan jag förskräckt backar ut, stänger dörren och ber till högre makter. Håller för öronen och biter mig krampaktigt i käken. Har god lust att stånga mitt huvud i väggen riktigt hårt – men väljer att avstå och går istället upp och byter dagens första bajsblöja.

Jag vet inte om ni har tagit in situationen riktigt? Jag hade kunnat jobba i TVÅ timmar. Eller ligga kvar i sängen och VILA. Kanske läsa en BOK. En fantastisk BOOOK!!! Nej nej, dumheter, istället går jag alltså upp och VÄCKER ungen kl 5.30 en söndagsmorgon. Fullt vettigt. Något jag rekommenderar alla småbarnsföräldrar.

Är fortfarande inte säker på att jag förlåtit mig själv. Hur kunde jag? Hur kunde jag? Sånt jäkla amatörmisstag. Övertrött och jobbig var hon såklart, så sambon vaknade också, och inte ett skit fick jag gjort. Sedan var vi trötta och gnälliga alla tre resten av dagen. Förkyld blev jag också för den delen. Ja, som ni förstår gäller det alltså att gå och gräma sig själv riktigt ordentligt resten av dagen. Som för att verkligen suga ut varenda litet milligram av eländet.

Sökte tröst hos min vän, men vännen svarade förebrående: ”Helena, man rör inte ett barn som sover!”. Kände instinktivt att jag borde brodera detta i korsstygn och hänga upp på väggen.

Japp, där har ni min helg! Carpe diem osv! Är hur som helst fantastiskt lättad över att det är ny vecka nu. Trots att jag är både trött och förkyld ser jag fram emot nya tag!

Dagens kriga på loppis (i tre faser)

2 kommentarer

Idag har jag härjat på barnklädesloppis. Det är samma mönster varje gång. Först blir jag totalt knockad av kaoset som råder. Det slår aldrig fel. Jag förfäras av hur folk så iskallt kan stå i vägen, breda ut sig och i princip lägga beslag på ett helt bord eller hylla. Detta är fas 1.

Ganska omgående hamnar jag dock i fas 2, vilket innebär det typiska tunnelseendet. Jag betraktar (läs: stirrar ursinnigt på) varorna med nitisk laserblick medan allt runt omkring är totalt blurrigt. Ju längre tiden går desto mer vågar jag armbåga mig fram och ta för mig bland drivorna av kläder. Detta är en väl beprövad överlevnadsstrategi som jag använder när jag är på 1. barnklädesloppis och 2. Ullared.  Jag blir precis en sådan som jag själv förfärades av blott en timme tidigare. Stressen ligger som en puttrande vulkan i magen, har inte tid att kolla vilka jag möter, absolut inte tid att kolla ett sms… Det är jag mot världen. Ingen tid att förlora. Nu kööör vi.

Det gäller att ha en överlevnadsstrategi för att orka loppis

Sist men inte minst kommer fas 3. Då är jag utmattad. Helt och totalt. Går förmodligen inte att få kontakt med mig under resten av dagen. (Men det är det värt…)

Hur gör ni på loppis? Tips på sundare strategier?

Vinnande strategi när du inte blir lyssnad på

4 kommentarer

Där sitter ni och äter lunch och du är just i full färd med att berätta om den där superviktiga grejen. Åtminstone är den viktig för dig. Du har emellertid inte pratat mer än några sekunder förrän du inser att ditt sällskap har slutat lyssna. Hon kanske sitter och pillar med mobilen. Eller stirrar tankspritt på en skylt tio meter bort. Du blir irriterad och vill återta uppmärksamheten. Du tystnar och tittar manande på henne. Förvirrat tittar hon upp, utbrister ett ”åh vad kul!” för att snabbt återgå till mobilen eller skylten.

Hur gör du nu?

Du kanske utbrister ett anklagande ”du lyssnar ju inte!” och spänner blicken i din vän? Eller frågar uppfodrande om hon håller med dig i det du säger? Eller huruvida hon fått många trevliga sms eller om det står något sjukt på den där skylten? Eller du kanske skämtar om hela situationen för att på ett trevligt sätt framföra ditt missnöje?

Så gör inte jag.

Jag använder förmodligen den bästa tänkbara strategin av dem alla. Jag blir nämligen så illa till mods av dessa situationer att jag liksom blir låst. Det är någon slags akilleshäl jag har. Känslan av att inte bli lyssnad på. Att känna sig oviktig. Det sätter igång en hel miserabel tankekedja hos mig. Insikten om att hon lyssnar inte har på några bråkdels sekunder landat i den skottsäkra insikten om att jag är oviktig och ingen tycker om mig. Helt logiskt.

Det jag gör är alltså inte att försöka lösa situationen på ett konstruktivt och allmänt normalt sätt. Det jag gör är att låtsas att motparten lyssnar och snabbt som attan prata klart och sätta punkt. För att sedan sitta tyst. Alldeles för stolt och stött för att kräva varken uppmärksamhet eller upprättelse. När min vän sedan vaknar ur sin lilla dvala är allt ”som vanligt” och hon är intet ont anandes. Själv spelar jag med, för att sedan åka hem och dra på mig den stinkande offerkoftan.

Med detta sagt vill jag rekommendera den här strategin på alla sätt – den är mycket funktionell och framförallt lösningsorienterad.

Hur ska man agera när någon inte lyssnar?

(Tillägg: Ja ja, jag erkänner. Är det min pappa eller min sambo som inte lyssnar så skriker jag rakt ut att du lyssnar ju inte din jävel”. Är det någon annan kör jag den beprövade strategin ovan).

Vad du inte ska säga till någon med sömnproblem

1 kommentar

Att sova har inte varit min största talang i livet. Ända sedan jag var liten har detta varit ett issue för mig. Att somna. Och sedan sova bra. Speciellt insomnandet har varit problematiskt. Det finns inget ord som ger mig mer obehag än just somna. Somna somna somna. Jag ryser. När kvällen närmar sig och ”normala” människor tänker att ”fasen vad gött det ska bli att sova minsann”, ja, då drabbas jag av olustkänslor.

Ibland är jag så kallblodig att jag önskar att alla kunde få prova på hur det är att leva med sömnproblem. Då hade man kanske sluppit många av de häpnadsväckande kommentarer och ”tips” man får från bättre vetande. Om man själv har lidit av sömnproblem en längre period vet man att man är villig att testa allt. Allt, allt, allt. Och gärna lite till. Man har läst varenda artikel, testat varenda grej. Det är knappast så att hjärnan dimper ned i skallen en vacker dag och man i ren chock utbrister: ”Nämen! Dra på trissor! Jag är ju både dödshungrig och sover med lampan tänd! Tro fan att jag inte somnar!”

Mycket tips när man lider av sömnproblem

Därför har jag satt ihop en liten användbar lista med saker som inte är nödvändiga att säga till en person med kroniska sömnproblem.

  • Det gör inget, det räcker att vila!
  • Men du kan väl gå och sova en stund på dagen bara?
  • Har du tillräckligt mörkt i rummet? Visste du att det finns mörkläggningsgardiner?
  • Men du måste slappna av!
  • Är du för mätt? Man ska inte äta för mycket innan läggdags!
  • Är du hungrig? Det är inte bra att gå och lägga sig på tom mage!
  • Har du testat att sätta dig i ett annat rum en stund! Man ska inte koppla sovrummet till något dåligt!
  • Har du testat att öppna/stänga fönstret? Det ska vara lagom varmt vet du!
  • Det är bara att sätta på lite lugn musik så somnar man!
  • Har du testat att räkna får?
  • Läs en bok tills du blir sömnig! Lätt som en plätt!
  • Har du testat öronproppar?
  • Det är bra att få lite dagsljus varje dag!
  • Det är viktigt att stänga av mobil och all elektronik en lång stund innan läggdags!
  • Hallå, du behöver ju ha strikta mat- och sovrutiner varje dag!
  • Du kanske är orolig för något?
  • Man ska inte dricka kaffe innan man går och lägger sig!

Vi med sömnproblem tackar och bockar för alla oumbärliga tips och råd. Så fånigt att vi inte kommit på detta själva!

Fyll gärna på med fler tips om jag missat nåt!

Spinning med ös

2 kommentarer

Där satt han som vanligt på torsdagskvällen. Trampade och trampade. Svetten sprutade som en vattenspridare runt honom, vilket bara sporrade honom att trampa ännu hårdare. En och annan medmotionär slängde en förargad blick på honom och torkade demonstrativt av sig själva och sina cyklar från den ofrivilliga duschen. Men det hade han inte tid att notera, för han var ett med sin träning, ett med sitt flow och framförallt ett med musiken. Han log euforiskt för sig själv. You only live once. Han var oslagbar. Det sagolika dunket dundrade ut genom högtalaren och han rycktes med i tonerna av Beyoncé.

All the single ladies, all the single ladies, all the single ladies, now put your hands up…

Oooh, så bra den är. Put your hands up. Oooh. Men vadfalls? Han skulle just till att sträcka upp händerna så där härligt medryckande till musiken när han till sitt stora förtret kände hur han vinglade till på cykeln. Vad i hela fri… Hur ska han kunna sträcka upp händerna om han måste hålla i styret? Måste de ha låtar med såna här texter? Så himla frustrerande, och framförallt tanklöst, att ledarna väljer låtar med uppmaningar som inte går att förverkliga. Gaaaah.

Ja jag vet ju såklart inte… Men jag ser framför mig att det är just denna man som har skickat in följande insändare till senaste numret av Friskispressen:

Insändare om spinning till Friskispressen