Vi har en ytterst morgonpigg liten tjej här hemma. Efter en vecka då jag vaknat av allsång, rop och prat från hennes säng kl 5.30, lessnade jag en aning och krävde nu ett byte. Byte va? Jo, jag och sambon kör den romantiska touchen och sover i olika rum. Logiken är att åtminstone en av oss ska få sova lite längre på morgonen. Då sambon är nattuggla står han oftast för nattningarna medan jag tar smällen om morgnarna. Men alltså inte inatt, för nu skulle mami få sovmorgon minsann!

Vad som hände? Ja, ja, det behöver jag väl knappast nämna. Ni med barn vet redan. Självklart bjuds det på en hisnande sovmorgon till 7.30! Inga konstigheter alls! Hon är alltid jävligast mot mig, det är ju egentligen inget nytt. De har någon slags pakt. Att jag själv knappt sovit en blund gjorde knappast irritationen mindre i morse. Jag spenderade såklart min fantastiska sovnatt med att ligga och vrida mig i timmar. Man är aldrig mer körd än när man vet att man har chans att få sova. Prestationsångesten överskrider alla rimliga gränser.

Så med det sagt landar vi alltså här. På denna trötta torsdag. To-do-listan ligger framför mig och hånskrattar. Det är egentligen beundransvärt att jag fortfarande är så naiv efter ett och ett halvt år som förälder. Det blir aldrig som man tänkt sig. Aldrig. Ändå håller jag trotsigt fast vid mina neurotiska listor och tänker att ”imorgon minsann, DÅ…”. Sjukt.

Å andra sidan finns det saker jag HAR lärt mig det senaste ett och ett halvt året och det är att inte gräva ner sig. Släpp det och gå vidare. Och drick kaffe. Ja, FRAMFÖRALLT har jag lärt mig att dricka kaffe. Denna magiska dryck. Så med kaffebaljan framför mig ska jag nu ladda om och ladda rätt.

Roligt förresten att det börjar strömma in massa folk här! Välkomna! Har så mycket jag vill skriva om, helst nu nu nu, men vill ju inte skrämma bort mina nyfunna läsare redan!