Bloggfunderingar och vinterlandskap

Hej kära läsare! Jag har fastnat lite i mitt, så kallade, bloggande. Igen, ja. Trodde att jag var på rätt väg, men så stannade det upp igen. Jag är ju en skrivande person, att skriva är det bästa jag vet och jag gillar dessutom tanken på att ha en blogg och nå ut. Så varför ska det behöva vara så svårt egentligen?

Det finns väl, som alltid, förklaringar till det, men mest av allt handlar det nog faktiskt om att jag känner mig osäker på vad, och i så fall på vilket sätt, jag vill dela med mig av mitt liv. Och framförallt till vilka. Att jag inte vet exakt vilka som läser mina, ibland ganska personliga, texter… det stör mig. Jag behöver ha en viss kontroll på vad jag berättar och för vem. Allt vill man helt enkelt inte att ”alla” ska veta. Mina ord hänger dessutom i luften på något sätt, då en blogg (tyvärr) ofta blir obesvarad och jag kan aldrig vara säker på hur mina utläggningar har mottagits. Jag kan också oroa mig för att vissa personer tar illa upp för att de förstår att det är dem jag skriver om. Eller ännu mer att de ska tro att det är dem jag skriver om, vilket jag oftast inte alls gör. Över lag tänker jag nog för mycket och jag tvingas inse att jag kanske inte är fullt så öppen som jag skulle vilja vara.

En aspekt i detta är att det fortfarande är så mycket i mitt liv som inte fallit på plats och jag har kommit på mig själv med tankar om att inte vilja vara öppenhjärtig förrän de där sista stora pusselbitarna fallit på plats. Så klart för att det då är så mycket lättare. Då kan man vitt och brett och öppet berätta tillbaka om hur det var DÅ, eftersom man tryggt kan luta sig tillbaka i vetskapen om att allt har löst sig. Det blir inte lika blottande som när man är mitt uppe i något och bara känner sig skör och extremt ovillig till att ta in folks synpunkter. Jag vill komma till en punkt där jag känner mig nöjd och stolt över mitt liv både inför mig själv och omgivningen. Det är såklart mycket jag är nöjd och stolt över i mitt liv, inte minst mitt trygga hem och underbara lilla familj, men jag kan heller inte bortse från att mitt liv sedan flera år tillbaka känts väldigt oklart. Jag vet vart jag vill och passionen brinner starkt, men tyvärr har hindren varit lika stora och jag har fastnat och fått börja om. Samtidigt pågår livet med fulla stormar runt omkring och mycket av energin har gått åt till att bara släcka bränder och försöka må bra längs vägen.

Jag inser ju att det krävs en ganska oskön människa för att bara vilja berätta om allt som är bra. Och det är heller inte jag. Tvärtom älskar jag att nå ut med mina funderingar och grubblerier och jag har heller inget emot att bli personlig då det är jag själv som sätter villkoren. Men ibland är man i perioder då det är väldigt svårt att vara öppenhjärtig med vad som händer i sitt liv. Just nu är en sådan period. Det händer löjligt mycket just nu för hela familjen på samma gång, vilket är en omställning även om allt är till det bättre. Det händer också mycket med olika relationer nu, mycket jobbigt, men samtidigt är jag glad att jag med åren blir bättre och bättre på att känna in mig själv och vill ha en större respekt för var jag lägger min energi. Med det sagt har jag lite svårt att veta vad jag ska blogga om, eftersom jag inte bara vill utelämna allt som känns viktigt. Det sista jag vill med min blogg är ju att den ska vara glättig och opersonlig😬

Jag tror att det ger sig, som med allt annat. Jag får försöka hitta en balans i vad jag kan tänka mig att dela med mig av och samtidigt blanda upp med lite lättsamma vardagsinlägg också. Det är just den variationen jag uppskattar mest när jag läser andra bloggar i alla fall. Jag kommer inte se bloggen som ett ont måste utan ha en mer lekfull inställning till den framöver – det är det som gynnar min skrivlust och i förlängningen även bloggen. Sen hoppas och tror jag att det kommer bli mer action på bloggen efter jul och nyår och att ni som troget klickar er in här vill fortsätta följa mig 💕

10 reaktioner på ”Bloggfunderingar och vinterlandskap

  1. louise Baumgärtner skriver:

    Precis som du skriver vet man ju aldrig vem som läser bloggen, och det är ju just det som ligger i bloggandets natur s a s. Därför utgår jag alltid från det när jag skriver, och tänker så här; Ingen ska kunna ta illa upp över ett inlägg hos mig, och tro /undra om det är hen jag skriver om. I förra inlägget skrev jag att jag var förbannad och ledsen över en händelse, och det vet redan den berörda personen om. Men jag ger inga hintar om vem det är, eller vad som hände.
    Jag tänker också att ingen ska kunna fara illa av att jag bloggar. Min äldsta dotter sa en gång ”Mamma, du vet att mina klasskompisar kan gå in och läsa, tänker du på det”? Ja, det gör jag faktiskt. Jag tänker på att vem som helst kan läsa, alltså lämnar jag aldrig ut uppgifter som kan vara känsliga, och skriver jag något barnen sagt / gjort någon gång eller har med foto på dem, frågar jag alltid om det är okej. Grundtanken är att ingen ska kunna hitta något på min blogg som jag inte kan säga öppet, eller stå för. Nu skriver jag ju ganska personligt, men det är ingen hemlighet i vår lilla by eller för någon, att jag varit utmattad och är väldigt känslosam t ex. Vet inte om detta svar gav dig något, men det blev i a f lite reflektioner från mig. Önskar dig en fortsatt skön vecka, hoppas du fått ordning på sömnen och hittar ett sätt att blogga som du känner dig bekväm med, för du har en bra blogg!

    Gillad av 1 person

  2. Jan-Åke skriver:

    Det här inlägget från dig kunde vara jag som skrivit… så otroligt mycket igenkänning. Tack kära du!
    De sista månaderna har det snurrat rejält i min hjärna i någon slags förvirringstillstånd mellan ”allt är bra till jag drar…”. Jobbar nu väldigt medvetet på att ladda batterierna innan jag vill komma till insikt och sedan besluta om mitt nästa steg på min ”livs resa”.

    Gillad av 1 person

    • Mellan raderna skriver:

      Tack för din kommentar, så skönt att höra att man inte är ensam om att känna sig förvirrad ibland 😉🧡 Jobbigt att vara en sökande och tänkande person, men i gengäld tror jag man blir så mkt lyckligare när man väl hamnar rätt, istället för att bara följa strömmen.

      Gilla

  3. Helena A - skrivcoach & lektör skriver:

    Visst är det så att bloggandet, och dess innehåll, ibland behöver reflekteras över. Vilken inriktning en vill ha och vad en vill skriva om, hur mycket en ska dela med sig av det egna livet och tankarna. Det hör till. Tror det finns en igenkänning hos många som läser, även om inte alla kommenterar. Hoppas du hittar vad du trivs med och att blogglädjen återfinner sig. Som du säger, det brukar bli lite lättare när det går mot ljusare tider. 🙂

    Gillad av 1 person

    • Mellan raderna skriver:

      Ja, blogga ska ju vara så enkelt tänker man. Inte en massa huvudbry och ställningstaganden. Men det är ju just så det är. När jag blir mer klar över mig själv och mitt liv tror jag bloggandet kommer falla på plats i bara farten. Tack för att du tittade in och tog dig tid att skriva🧡

      Gillad av 1 person

  4. Emma skriver:

    Hej!
    Jag tänkte bara berätta att jag precis hittat till din blogg, och jag gillar den skarpt! Har själv precis tagit tag i mitt bloggande igen efter ett långt uppehåll och jag känner verkligen igen det du skriver om att hitta en bra balans mellan personligt-opersonligt…
    Jag har alltid löst det genom att skriva mycket om mina ”nörd”-intressen och inte så mycket om min vardag, vilket många verkar uppskatta. Men samtidigt är ju bloggen ändå en slags offentlig dagbok och då är det typ förväntat att man ska dela med sig av det mesta, bra som dåligt.
    Du kommer säkert att hitta en bra balans som passar dig så småningom! 🙂

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

Gravatar
WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s