Överkänslighet och okänslighet - om sömnbrist och små utsvävningar i tillvaron

Jag bär på en förbannelse i sömnväg. Varje gång jag har något roligt inbokat - så som att åka iväg lite längre och träffa en kompis eller komma ut och på annat sätt göra något jag inte gör varje dag - så kan jag aldrig sova natten innan. Denna lilla förbannelse låter alldeles utomordentligt töntig, ungefär som att jag blir så exalterad, nervös eller allmänt till mig att jag inte kan slappna av. Riktigt så är det inte, men någon form av stress skapar det ändå just eftersom jag vet att mina sömnproblem kommer sätta käppar i hjulet för mig. Utsvävningar av det sociala slaget kostar alltid en hel del energi för oss högkänsliga och jag vet därför värdet av att vara utvilad när jag ska iväg på äventyr. Speciellt då jag aldrig kan sova när jag är borta och inte heller när jag kommer hem igen (eftersom jag då är så hög på intryck att hela jag surrar, intrycken har lagts på hög och måste nu hanteras lager efter lager). Dock hinner jag knappt formulera tanken att ”det vore bra om jag kunde sova inatt” förrän jag fullkomligt utrotat alla chanser till sömn.

Egentligen är det rätt taskigt, för ofta kommer jag inte iväg och ”lever livet”. Men tro på fan att jag vid samtliga gånger så långt bak i tiden jag kan minnas, stapplat mig fram som ett annat vrak. Lagt halva natten på att tröstlöst övertyga mig själv om att sömn är överskattat, att det kommer gå bra ändå. Sedan lagt halva dagen på att älta varför det alltid ska bli så här, försökt styra om mentalt och dividera med mig själv hur jag bäst ska dela upp alla dagens kaffeintag, koffeintabletter och energidrycker för att sömnbristen inte ska påverka mig för mycket men ändå slippa bli illamående. Jag tar mig alltid igenom dagen och jag lyckas i slutändan också alltid njuta av den, men det kostar mig oändligt med energi och väl hemma igen nästan kraschar jag. Mitt resesällskap kan utan vidare gå tillbaka till jobbet på måndag morgon, för ja, nu är ju ”semestern” och ”slapperiet” över. Själv ligger jag som däckad, totalt utpumpad och oftast också med en rejäl förkylning som brutit ut. Eftersom jag just kunnat slappna av. Story of my life, det slår aldrig fel.

Och ja, jag är bitter över att det alltid ska vara så här. Trött på mig själv för att vara gnällspiken som klagar över sömnbrist, som längtar efter någon slags förståelse hos omgivningen. Och precis lika trött på omgivningen som aldrig någonsin kan förstå hur det känns för någon som inte får sova. Att snitta på 2-3 timmars sömn varje natt under en vecka. Vad det gör med en människa. Det är lättare att himla lite med ögonen över gnället eller säga ”men sov då?”. Sådana fina tips tas alltid tacksamt emot. Åh, där sa du nåt, det är alltså bara att sova, att jag inte tänkte på det. Ungefär som när en utmattad person får rådet att vila. Såna toppentips går inte av för hackor.

Idag skulle jag ha åkt iväg till landet själv, ett dygn för mig själv i naturen och att sitta filosoferandes i stugan framför en brasa. Hade räknat dagarna. Dagen igår gick i ett och jag var så trött att jag gick och la mig redan kl 21. I bakhuvudet fanns någon svag förhoppning om att ”det ju ändå vore bra fint om jag fick sova så jag är pigg inför imorgon”. Jo men visst. Kl 3 hade jag fortfarande inte somnat och Skrutten vaknar alltid kl 6. Slutade med att jag blev så besviken och uppgiven att jag ställde in hela utflykten.

Imorgon är det iallafall jag som sätter mig vid ratten, om så än med fem dunkar kaffe i sätet, och kör till min älskade skog. Tur man är envis iallafall!

Nu är det ju en vilsam aktivitet jag ska iväg på, men vid mer krävande utsvävningar brukar jag alltid hålla dagarna innan och efter helt obokade. Just för att jag vet hur mycket energi det kostar mig. Allt ordnar sig om jag lyssnar in mig själv, utgår ifrån hur jag brukar fungera och planerar utifrån det. Jag vägrar ge upp roliga saker i livet, för även om de kostar energi så ger de också väldigt mycket och är en förutsättning för att jag ska må bra. Jag behöver bara acceptera min högkänslighet (även om det känns som om omgivningen mest skakar på huvudet och tror att jag bara gillar att tycka synd om mig själv eller vara märkvärdig). Mina sömnproblem kommer nog alltid ligga som en mörk skugga över roliga saker i livet, det är en förbannelse jag kommer få bära, men det jag iallafall kan göra är att planera med goda marginaler och acceptera att jag kommer behöva vila som en 95-årig tant när äventyret är över. Det är inte socialt accepterat att ha det behovet, man ska ju bara ösa på hela tiden. Jag kan skratta åt det själv också, precis som alla andra, för jag ser det med deras ögon. Men det är också personer av den mindre känsliga sorten som kan leva mer lättvindigt och okomplicerat. Sådana som kan sova när de är trötta. Sådana som slipper se alla detaljer, känna alla stämningar och ta in alla lager av lager. Sådana som säger hejdå och går vidare. För ja, om jag blir kallad överkänslig vågar jag slänga mig med ord som okänslig. Tänk vad sorgligt att okänslighet alltid är normen.

Ni som är högkänsliga, hur gör ni för att orka med resor, fester eller andra sociala grejer? Möter ni förståelse hos omgivningen?

3 reaktioner på ”Överkänslighet och okänslighet - om sömnbrist och små utsvävningar i tillvaron

  1. Hanna - Hälsa och träningsglädje skriver:

    Jag kan bara föreställa mig hur det känns att aldrig få sova. Det låter verkligen hemskt. Och ännu jobbigare blir det ju såklart med en oförstående omgivning. Jag önskar att jag hade bra tips till dig men jag har inga alls.

    Gillad av 1 person

  2. Louise Baumgärtner skriver:

    Det där låter verkligen jobbigt, och precis som du skriver, en liten förbannelse. Det har hakat upp sig ordentligt för dig, speciellt vad gäller roliga dagar. Jag har själv stor erfarenhet av sömnproblem, och har faktiskt resignerat. Jag använder sömntabletter kombinerat med lugnande i stort sett varje natt. Jag försökte länge utan, men en dag höll jag på att orsaka en trafikolycka p g a sömnbrist, och då insåg jag att det finns det som är viktigare än att klara sig utan sömntabletter, till varje pris. Vi är alla olika, och ska naturligtvis göra det vi vill och som känns bäst för oss, (vilket ju kan skifta i olika perioder). Men har du provat sömnhjälp? (Behöver du inte svara på naturligtvis;) Annars är ett tips att se till om möjligt, att du har möjlighet att vila / sova nästa dag. Insikten att jag kan lägga mig under dagtid brukar funka lugnande på mig under sömnlösa nätter. Kram!

    Gilla

    • Mellan raderna skriver:

      Så skönt ändå att höra om andra som har liknande problem 😘 Sömnproblem är något som förföljt mig ända sedan jag var barn. Det är någon spärr jag har, att inte riktigt kunna släppa taget, och den sitter så hårt att jag aldrig har lyckats vinna över den. Har försökt med tabletter ibland, men lyckas inte riktigt hitta något som biter (tydligen är man ett hopplöst fall😆) och läkare är ju ofta ganska ovilliga att skriva ut mer beroendeframkallande varianter (mao de som är effektiva). Sen när man har småbarn hemma är ju sömntabletter sällan heller ett alternativ, iallafall inte för mig med en ytterst morgonpigg dotter. Så, det är svårt. Drömmer ibland om att någon kunde skalla mig med en stekpanna så att jag bara tuppade av. Den drömmen alltså! 😉

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

Gravatar
WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s