Bästa och sämsta med högkänslighet?

Ny vecka! Hos oss kickstartar vi med bilningsarbete i lägenheten ovanför oss. Vad kan möjligtvis dränera stämningen mer än just bilningsarbete för en högkänslig person? Så totalt uttömmande och nattsvart tillvaron känns från ingenstans. Att bo i vårt hus är ett ständigt skämt, men idag bestämde jag mig snabbt för att hushålla med min energi och fokusera på rätt saker. Satte ner Skrutten i vagnen och gick ut (läs: krigade mig blodig genom gråtattacker och protester) och promenerade två härliga varv i solen runt det fina tjärnet där vi bor. Mycket bra beslut att byta obehag mot hänfördhet. Den sämsta delen av högkänslighet mot den bästa. Förmodligen njöt jag som bara en högkänslig kan.

20190114_103537

Ni som är högkänsliga, vad skulle ni säga är de tre sämsta respektive bästa effekterna/aspekterna av er känslighet?

Här är de tre sämsta för mig:

1. Att sociala situationer får mig så uttömd på energi. Efteråt är jag forcerad och har svårt att komma ned i varv i kombination med ett inre obehag. Det är som att jag riktigt känner hur hjärnan arbetar intensivt med att sortera, analysera och landa. Det är en nästan vibrerande känsla och jag vet att det är lönlöst att försöka jobba emot då det bara skulle bli ännu värre. Bara att acceptera, men visst är det tråkigt för en energisk person att inte bara kunna ösa på med allt man vill göra.

2. Ljudkänsligheten. Känner mig som en porslinsdocka i alla offentliga miljöer. Ett lätt offer som kräver ständig rustning för att inte dräneras. Jag går ingenstans utan öronproppar och hörlurar med brus, men jag upplever det ändå som ett handikapp att inte själv kunna filtrera bort oönskade ljud.

3. Att aldrig riktigt känna sig förstådd av omgivningen (det vill säga majoriteten som inte själva är högkänsliga). Att behöva förklara och försvara sådant som uppfattas som svagheter. Att man behöver mer egentid och pauser än andra för att må bra, att ett barnskrik inte bara är ett barnskrik utan känns som om någon slår med en hammare på mitt huvud, att en påslagen TV inte bara är en påslagen TV utan som en hel skränig orkester. Att inte känna sig helt accepterad eller tagen på allvar, eftersom så många helt enkelt inte kan relatera till känslighet på den nivån.

20190114_101658

Och här är de tre bästa aspekterna för mig:

1. Att min känslighet är min största tillgång i mitt skrivande. Min dröm är att kunna försörja mig enbart på mitt skrivande och min känslighet är en aldrig sinande tillgång då det alltid finns något jag går och tänker på och vill skriva om. Rent allmänt är det en tillgång för konstnärliga aktiviteter, som jag ser det. Eller kreativitet och fantasifullhet över lag.

2. Att kunna försätta mig i vilken sinnesstämning jag vill enbart genom att sätta på en viss låt, titta på en film eller göra en viss aktivitet, så som att ta en solig promenad i skogen, sitta bland klippor och vatten, gå på ett roligt träningspass med bra musik, strosa omkring med min kamera i naturen…

3. På samma sätt som negativa intryck går djupare, gör såklart även positiva intryck det. En massage är inte bara fysisk njutning för mig, det är snarare kärlek för hela min själ och existens. En bra låt är inte bara lite örongodis, utan snarare blir jag tagen med storm och i princip euforisk. En bra film är inte bara en stunds underhållning eller tidsfördriv, den följer med mig i flera veckor efteråt. (För mig är det ett mysterium att folk kan glömma bort om de har läst en viss bok eller sett en viss film. Läser jag en bok minns jag den för livet, oavsett hur bra eller dålig den är.) Allt går djupt. Vi får förvisso stå ut med en hel del dalar, men jäklar vilka höjder vi får uppleva ibland! Livet blir så mycket rikare!

Skriv er egen lista och gilla, dela och pinga om ni vill! ❤ 

3 reaktioner på ”Bästa och sämsta med högkänslighet?

  1. Zilia Ving skriver:

    Alright, min lista. Att vara högkänslig (nu är ju jag högkänslig sensationssökande, HSS). Sämsta aspekterna:

    1. Ja, det sociala. För mig både ger och tar det energi beroende på sällskap och situation. I huvudsak så kräver större sociala sammanhang enormt med energi från mig och likaså sammanhang där jag känner mig främmande. Jag är totalt slutkörd på intryck och inre spänningar efter att ha varit i såna sociala sammanhang.

    2. Att vara så känslosam. Jag blir väldigt intensivt berörd. Av allt. När jag är lycklig så flyger jag som en salig svala ovan molnen och när jag är ledsen så vill tårarna aldrig ta slut. När jag älskar någon så gör jag det med hela hjärtat och till varje pris. När jag är arg så är jag så förbannad att jag tror att jag ska spricka. Ungefär så. 😛 Det är en svår egenskap att leva med. Jag måste hela tiden kontrollera mina känslor och parera mellan dem. Vilket jag också tycker att jag har lärt mig vid det här laget. Det är sällan andra märker av det ”krig” som kan pågå inom mig.

    3. Ja. Du har rätt. Att bli missförstått. Att ens behov och ens känsliga egenskaper inte tas på allvar eller förstås på rätt sätt.

    Bästa aspekterna:

    1. Högkänsligheten gör mig till den ultimata konstnärliga människan. Jag har ständigt ett behov av att uttrycka mig och alltid miljoner av intryck och upplevelser i hjärtat och huvudet att uttrycka. En outsinlig källa av material att skapa något av. 😀

    2. Sensationssökandebiten gör att jag är modig och spontan och inte backar för utmaningar. Jag älskar kickar! Jag är snudd på lite galen och våghalsad. I huvudsak tycker jag att den egenskapen är en tillgång för mig! (Ibland skrämmer den mig och andra.)

    3. Empatiförmågan skulle jag säga. Det är en egenskap som jag känner igen hos många högkänsliga och som jag tycker är en otroligt fin och dyrbar egenskap. Som högkänslig har man ofta lätt för att sätta sig in i andras situationer och är mer varsam om andras känslor och uppfattningar. Mer varsam i hanteringen av andra människor, att inte skada eller göra illa. (För man vet så väl hur det känns.) Man är mer medveten om sin omgivning. Det är viktigt i en ganska kärv och osympatisk värld som vår, tänker jag ofta.

    Liked by 1 person

    • Mellan raderna skriver:

      Håller helt med om att det är skillnad på sällskap och sällskap. Man kan ju såklart även FÅ mkt energi av att umgås – såvida man känner sig trygg och kan vara sig själv och det är i begränsade stunder 🙂
      Känner verkligen igen mig i det där att behöva behärska sina känslor jämt och ständigt för att de inte ska ta över fullständigt. Den känsla jag har svårast att kontrollera är nog ilska, haha, det är som du säger att det känns som om man ska spricka bokstavligt talat. Otroligt påfrestande att det är aldrig kan vara lugn och ro, men som sagt fantastiskt när man det är positiva känslor såklart 😀

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s