Surr, svacka och skogsutflykt

Tisdag förmiddag och har precis lämnat skrutten på föris. Nu väntar några timmars skrivande…

Har haft en liten svacka det sista ska erkännas. Både när det gäller mig själv och mitt skrivande. Ja, egentligen hänger det ihop. När det gäller bloggande är det ju så lätt att tro att det bara är att släppa ur sig en massa text och trycka på ”publicera”… (I wish!), men det är så mycket annat som följer med som man inte riktigt räknar med och som oundvikligen har fört in mig på så mycket tankar. Jag inser att det är omöjligt att fortsätta den här bloggresan utan att brottas med en rad frågor som vem jag är, vad jag vill och vilket som är mitt sätt att nå ut. Just det där med att nå ut tycker jag är den svåraste biten - jag avskyr att sälja in det jag gör eftersom det på något ologiskt vis känns som att jag säljer mig själv. Svårt att förklara känslan, men det har iallafall satt igång en rejäl tankekarusell hos mig och det är inga direkt lättvindiga frågor som dyker upp. Jag har hur som helst insett att jag behöver hitta mina egna strategier för saker och ting och att detta är en lika mycket personlig som arbetsmässig utveckling. Jag vet inte om någon där ute kan relatera till detta?

Bjuder på ett par bilder från igår. Då var det jag och skrutten hela dagen. Vi inledde dagen med en utflykt till Mariebergsskogen… Mestadels spenderade vi tiden med att jaga hönor (stackars djur!), härma fåren och utforska skogen.

Resten av dagen blev det hemmamys och vi var nog lika trötta båda två. Tänk när man var föräldraledig och hittade på såna här upptåg nästan varenda dag… att man orkade? Jag tror jag kände efter min föräldraledighet att jag var hyfsat ”klar” med den biten och nu ville ägna mig åt mitt skrivande. Detta tänk visade sig dock inte vara helt lyckat, då jag började se tiden med skruttis som ”ett hinder” för eller ”en väntan” på det jag egentligen skulle göra. Mest kände jag mig bara stressad och frustrerad. Det kändes fel. Det är ju faktiskt lyx att ha så mycket tid med sitt barn. Så nu har jag bestämt mig för att använda tiden med henne bättre och integrera henne i saker som jag också tycker om. Mycket är ju svårt att göra när de är så små - det blir ju mest att man bara bevakar, springer efter eller kippar efter andan och aldrig riktigt kan slappna av. Men om man tänker efter finns det allt en del saker man kan göra. Ja, som att vara i skogen till exempel…

2 reaktioner på ”Surr, svacka och skogsutflykt

  1. Cristall skriver:

    Hej Helena! Jag känner inte att jag har haft tid att sätta mig in i din blogg. Men jag tycker den är intressant!! Så nu ska jag läsa ifatt en del inlägg har jag tänkt, så att jag kommer i fas. 😀 Det har varit snurrigt här i mitt huvud och i mitt liv så jag har inte ens hunnit med min egen blogg den senaste veckan.

    Men arbetar du som egenföretagare eftersom du är hemma eller är du föräldraledig? Vad jobbar du med och vad är din plan framöver?

    Jag förstår så väl vad du menar och alla dina reflektioner över bloggandet. Det är skitsvårt att få ihop allt… inte nog med att man ska lägga massor av tid och energi på bloggen för att göra inlägg med hög kvalité. Dessutom ska man hinna sälja in sig hos hela Sveriges befolkning också!! Typ. Nä, fy. Det är svårt att hinna med allt och kan lätt kännas som om det rinner över och bara blir en massa krav…

    Vi bloggar ju för att det är roligt och för att vi vill satsa på det. (För det verkar det som att du också vill?)

    Men gällande dina tankar om att behöva ”sälja sig”. Tänk så här istället! Du säljer dig inte, utan du upplyser bara andra om att du finns! 🙂 Så att de som faktiskt skulle få ut något av din blogg får möjlighet att hitta den.

    Och visst har du rätt i att det är en personlig utveckling i bloggandet. Verkligen!! Jag slåss med samma frågor som du. Det är som om jag plötsligt har ställts mot väggen och måste välja vad jag vill med mitt liv, vem jag är och hur jag vill vara. Massor av stora existensiella frågor.

    Och åååh vad jag känner igen det du skriver om ägna tid åt sina barn och samtidigt känna att man boooorde skriva. Och tiden med barnet blir nästan bara ett hinder. Känns ju inte bra alls. Tiden med barnen kommer aldrig igen… det är ett dilemma att ta vara på det när man samtidigt försöker få sin egen nystartade ”karriär” i rullning.

    Gilla

    • Mellan raderna skriver:

      Hej underbara du! TACK för att du tar dig tid att skriva så mycket och för att du läser äldre inlägg 🙂 Blev superglad för engagemanget och peppen, det var precis det jag behövde just nu! ❤ ❤
      Jag känner precis som du ibland, hur ska man hinna läsa andra bloggar när man inte ens hinner uppdatera sin egen? 😉 Men det är som du säger, vi bloggar ju för att det är vår passion, så gäller att hålla fast vid den känslan, även när man tvingas deala med marknadsföring eller när alla djupblodade frågor dyker upp eller när det känns som man inte hinner ett skit och barnen tar all tid… allt löser sig väl… antar jag XD

      Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

Gravatar
WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s