Högkänslig förälder regnig tisdag kl 4.30

Om det finns något jag har svårt för så är det acceptans. Kanske framförallt acceptans i det lilla. Att vardagen har en tendens att inte riktigt bli som jag har tänkt mig. Det gör mig uppstressad, ur balans och jag försöker febrilt planera om och fixa till samtidigt som jag inser att det är hopplöst. Livet med barn… borde jag inte ha kommit längre?

I skrivande stund har jag precis lämnat busungen på förskolan efter en lång (lång) morgon. 4.30 i morse drog hon igång och gallskrek och jag undrar om hon inte väckte upp samtliga grannar också. Jag dog lite inombords, då detta var en exakt repris från gårdagen och jag därför kände mig desperat att få sova idag. La en timme på att försöka få henne att somna om, men visste såklart att det inte skulle gå. Istället gick vi upp och fixade välling… lika gnälliga av trötthet båda två… lekte… bajsade… lekte… bajsade en gång till. Åt lite gröt… Ja, timmarna riktigt masade sig framåt. När klockan slog 7.30 stod jag inte ut längre och bestämde att vi skulle gå ut på promenad. Förhoppningsvis skulle vi få lite frisk luft och en gnutta ny energi. Ladda om…

En kvart senare har vi krigat och skrikit oss igenom alla lager av tröjor, overaller och vantar och ska precis gå ut när jag förstår att hon har bajsat. Igen. (Någon som vet, hur mycket kan en sådan liten människa egentligen bajsa?). Av med alla kläder, byta blöja (igen), med alla kläder (igen). Under den här tiden börjar regnet fullständigt vräka ner utanför fönstren. Vem är förvånad? Envis som jag är skulle jag dock ut till varje pris, för jag ville inte kasta om planerna ytterligare en gång. Så fort vi kommit ut insåg jag, återigen ja, att jag är alldeles för envis för mitt eget bästa. Busungen vägrade såklart att ha regnskyddet på vagnen och detta förpestade hela promenaden. Den timmes långa promenaden bestod mest av gnäll, svordomar, mutande av kex och att godtroget försöka sätta tillbaka regnskyddet var femte minut. När klockan så äntligen slog 9 anlände vi till förskolan. Lättade till döds. Och nerdränkta av både tårar och regn.

Väl hemma kändes det som att jag hade tagit mig igenom något slags maratonlopp. I fem timmar. Kände mig gråtfärdig och urholkad och min arbetsdag hade inte ens börjat. Jag vet att jag skulle kunna stoppa i mig en hel rad av koffeintabletter och hinka kaffe, på samma manér som jag lyckades ta mig igenom dagen igår. Samtidigt vet jag att det egentligen inte är ett sätt jag vill leva på… Hur ska man tänka? Jag vill lyssna in mig själv, men får samtidigt panik när jag inte kan prestera.

Jag avundas personer som inte är högsensitiva som, liksom min sambo, har en helt imponerande förmåga att skala av sig jobbigheter, gå vidare och ta tag i den nya dagen. För högkänsliga går ju allting bara rakt in – och stannar där. När jag nu väl fick tystnad och lugn, blev jag tvungen att börja processa allting och försöka acceptera att morgonen blev så här. Mina känslor var fortfarande kvar i chocken och obehaget det innebar att bli väckt mitt i djupsömnen och tvingas kliva upp samma sekund… och varenda liten del av morgonen ”som ju inte alls var tänkt att bli just så”. Har svårt att släppa saker. Förbannar mig själv för att jag inte var mer tålmodig mot min älskade lilla unge som ju faktiskt bara råkade vakna tidigt. Varför drar känslorna i väg med mig?

Istället för att rusa rakt in i dagen lyckades jag nu i alla fall stanna upp lite. Har gjort en kopp te och tänt ett stearinljus (tja, det är ju knappt ens ljust ute?) och skriver av mig lite. Försöker andas igenom alla lager av uppgivenhet och landa i mig själv igen. Det får ta den här extra tiden. Det är okej.

Någon mer som har svårt att hantera när saker inte blir som man tänkt eller som liksom jag har svårt att backa bandet och börja om? Innan man fick barn hade man större chans att gå iväg och ”gömma sig” en stund för att bryta av och ladda om. När man har barn är det sällan möjligt och istället bara jag fortsätter dras med i den eskalerande känslocirkusen. Någon som har något trick att bjuda på?

5 reaktioner på ”Högkänslig förälder regnig tisdag kl 4.30

  1. Sofia Ekholm skriver:

    Att acceptera att man inte orkar lika mycket som icke-högkänsliga är det svåraste. Du satte verkligen huvudet på spiken här:

    ”Jag vet att jag skulle kunna stoppa i mig en hel rad av koffeintabletter och hinka kaffe, på samma manér som jag lyckades ta mig igenom dagen igår. Samtidigt vet jag att det egentligen inte är ett sätt jag vill leva på… Hur ska man tänka? Jag vill lyssna in mig själv, men får samtidigt panik när jag inte kan prestera.”

    ❤️❤️❤️

    Gillad av 1 person

  2. Tina skriver:

    Jag lider med dig som haft en sådan start på dagen. Det sätter ju tyvärr ofta tonen för resten av dagen 😦
    När jag har jobbiga stunder så brukar det underlätta för min del att jag bara accepterar för mig själv att ”ja det är skitjobbigt just nu och det är helt okej att känna så.” Men det är också viktigt att komma ihåg att det kanske är en dålig dag just idag men det betyder inte att hela livet är dåligt ❤
    //Tina
    http://www.nouw.com/ettriktliv

    Gillad av 1 person

    • Mellan raderna skriver:

      <3<3 Ja så är det verkligen.. det gäller att andas och försöka få lite perspektiv. En dålig stund/dag betyder inte att hela livet är dåligt. Men när man är känslomänniska är det så lätt att dras med och faktiskt på riktigt tro att hela livet är ovärt. Blir nästan rädd för mig själv ibland… 😉

      Gilla

    • Mellan raderna skriver:

      Tack för din kommentar! 🙂 Mindfulness/meditation brukar hjälpa mig också, men ibland (ofta) har jag en tendens att glömma bort det… och när jag kommer upp i en viss stressnivå är det liksom försent, då hittar jag inte riktigt tillbaka… Får öva mer på att inte stressa upp mig från början! Att det ska vara så svårt bara 😉

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

Gravatar
WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s